Die güldne Sonne (Den gyllne solens)

1. Die güldne Sonne 
voll Freud und Wonne 
bringt unsern Grenzen 
mit ihrem Glänzen 
ein herzerquickendes, liebliches Licht. 
Mein Haupt und Glieder, die lagen damieder; 
aber nun steh ich, 
bin munter und fröhlich, 
schaue den Himmel mit meinem Gesicht. 

2.  Mein Auge schauet, 
was Gott gebauet 
zu seinen Ehren 
und uns zu lehren, 
wie sein Vermögen sei mächtig und Groß, 
und wo dir Frommen 
dann sollen hinkommen, 
wann sie mit Frieden 
von hinnen geschieden 
aus dieser Erden vergänglichem Schoß. 

3. Lasset uns singen, 
dem Schöpfer bringen 
Güter und Gaben 
was wir nur haben, 
alles sei Gotte zum Opfer gesetzt. 
Die besten Güter sind unsre Gemüter, 
dankbare Lieder sind Weihrauch und Widder, 
an welchen er sich am meisten ergötzt. 

4. Abend und Morgen 
sind seine Sorgen; 
segnen und mehren, 
Unglück verwehren 
sind seine Werke und Taten allein. 
Wenn wir uns legen, 
so ist er zugegen; 
wenn wir aufstehen, 
so lässt er aufgehen 
über uns seiner Barmherzigkeit Schein. 

5.  Ich hab erhoben 
zur dir hoch droben 
all meine Sinnen; 
lass mein Beginnen 
ohn allen Anstoß und glücklich ergehn. 
Laster und Schande, 
des Luzifers Bande 
Fallen und Tücke, 
treib ferne zurücke; 
lass mich auf deinen Geboten bestehn. 


6.  Kreuz und elende, 
das nimmt ein Ende. 
Nach Meeres Brausen 
und Windes Sausen 
leuchtet der Sonnen erwünschtes Gesicht. 
Freude die Fülle 
und selige Stille 
habe ich warten 
im himmlischen Garten, 
dahin sind meine Gedanken gericht'.

1. Den gyllne solens 
glans över jorden 
lyser och leder, 
fröjd oss bereder, 
ger oss sitt sköna och skimrande ljus. 
Natten försvunnit 
och gryningen kommit, 
solen nu stiger 
och ljuset sig sprider, 
jublande upp mot Guds himmel jag ser. 

2. Under så sköna 
ser nu mitt öga, 
allt honom ärar 
för att oss lära 
hur han sig vårdar om allt på sin jord. 
Sedan de fromma 
till honom ska komma, 
fria från bojor 
som håller dem fångna, 
de som förtröstat och trott på hans ord. 

3. Låt oss nu sjunga, 
Skaparen bringa 
pris till hans ära, 
till honom bära 
gåvor och offer med glädje och fröjd. 
Allt han oss givit, 
vår Herde han blivit, 
lovet till honom 
ur tacksamma hjärtan 
stiger nu upp emot himmelens höjd. 

4. Afton och morgon 
han för oss sörjer, 
bär och välsignar, 
olycka hindrar, 
alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. 
Vaknar vi upp 
eller vilan vi njuter 
är han oss nära 
och trofast omsluter 
oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 

5. Ett jag dig beder, 
att du mig leder. 
Från nöd och fara 
fräls och bevara, 
låt det jag börjar med lycka bestå. 
Synder och laster 
må bort från mig draga, 
tanke och gärning, 
låt allt dig behaga, 
giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 

6. Kors och elände, 
det har en ände. 
Havet må brusa, 
vindarna susa, 
snart kommer morgonens härliga ljus. 
Mörkret på jorden 
har vikit för solen, 
allt vad jag längtar 
i himlen mig väntar, 
glädje och frid i min Faders hus. 

[övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd]

Lord, speak to me that I may speak (Gud, tala till mej så mitt ord)

1. Lord, speak to me that I may speak 
in living echoes of your tone. 
As you have sought, so let me seek 
your erring children, lost and lone. 

2. O lead me, Lord, that I may lead 
the wandering and the wavering feet. 
O feed me, Lord, that I may feed 
your hungering ones with manna sweet. 

3 O teach me, Lord, that I may teach 
the precious truths which you impart. 
And wing my words that thy may reach 
the hidden depths of many a heart.

4. O fill me with your fullness, Lord, 
until my very heart o'erflow 
in kindling thought and glowing word, 
your love to tell, your praise to show. 

5. O use me, Lord, use even me, 
just as you will, and when, and where 
until your blessed face I see, 
your rest, your joy, your glory share.


1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan
och lär mej ösa ur din brunn;
det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut
var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,
mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,
just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!

My crucified Saviour, despised and contemned (Min blodige Konung och sargade man)

Alt. koral:


1. My crucified Saviour, despised and contemned,
Thou innocent Victim for sinners condemned, 
Thy garments are blood-stained, Thy spirit doth groan, 
In agony prostrate, Thou sufferest alone. 
Thou weepest and moanest in conflict and prayer,
and writhest in agony, pain, and despair; 
in thirty years’ anguish our path Thou hast trod,
and diest at last to redeem us to God. 

2. For me Thou hast labored salvation to win, 
for me tasted death to atone for my sin; 
neglected, forsaken, but mindful of me, 
Thou prayest for those who have crucified Thee. 
Thou consecrate Victim, my Passover slain, 
The gall and the wormwood for me Thou dost drain. 
That I might be blessed Thou sufferest all woe,
and diest at last on me life to bestow. 

3. Our Saviour thus finished God’s plan with our race, 
and laid the foundation for pardon and grace. 
And then rose triumphant, the conquering Lord,
appeased the Creator and mankind restored, restored to the bliss that was lost in the fall, 
yea, greater, for Jesus prepared for us all 
eternal salvation and mansions above; 
come, poor burdened sinners, rejoice in His love. 

4 What is, then, to be reconciled unto God? 
It is that He silenced the curse by His blood; 
and what the relation to which we're restored? 
The right to be counted the friends of the Lord. 
So come, trembling sinner, come just as thou art,
Thy cares and Thy sorrows to Jesus impart; 
in Him seek salvation from death and the grave,
for Jesus is willing and mighty to save.


1. Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mej blev du sårad, för mej blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mej,
du beder för andra, förgätande dej.
Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste kalken för min skull du tar.
Att göra mej salig du lider all nöd,
att skänka mej livet du utstår min död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,
ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty Medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man. 

Beneath the cross of Jesus (Vid Jesu kors det kära)

Alt. koral:



1. Beneath the cross of Jesus 
I fain would take my stand, 
the shadow of a mighty rock 
within a weary land; 
a home within the wilderness, 
a rest upon the way, 
from the burning of the noontide heat, 
and the burden of the day. 

2. O safe and happy shelter, 
o refuge tried and sweet, 
o trysting place where Heaven’s love 
and Heaven’s justice meet! 
As to the holy patriarch 
that wondrous dream was given, 
so seems my Savior’s cross to me, 
a ladder up to heaven. 

3. There lies beneath its shadow 
but on the further side 
the darkness of an awful grave 
that gapes both deep and wide, 
and there between us stands the cross 
two arms outstretched to save 
a watchman set to guard the way 
from that eternal grave. 

4. Upon that cross of Jesus 
mine eye at times can see 
the very dying form of One 
who suffered there for me; 
and from my stricken heart with tears 
two wonders I confess: 
the wonders of redeeming love 
and my unworthiness. 

5. I take, O cross, thy shadow 
for my abiding place; 
I ask no other sunshine than 
the sunshine of His face; 
content to let the world go by 
to know no gain or loss, 
my sinful self my only shame, 
my glory all the cross. 



1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,
du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.

If I gained the world, but lost the Savior (Om jag ägde allt, men inte Jesus)

Alt. melodi:



1. If I gained the world, but lost the Savior, 
were my life worth living for a day? 
Could my yearning heart find rest and comfort 
in the things that soon must pass away? 
If I gained the world, but lost the Savior, 
would my gain be worth the lifelong strife? 
Are all earthly pleasures worth comparing 
for a moment with a Christ-filled life? 

2. Had I wealth and love in fullest measure, 
and a name revered both far and near, 
yet no hope beyond, no harbor waiting, 
where my storm-tossed vessel I could steer; 
if I gained the world, but lost the Savior, 
who endured the cross and died for me, 
could then all the world afford a refuge, 
whither, in my anguish, I might flee? 

3. O what emptiness!—without the Savior 
’mid the sins and sorrows here below! 
And eternity, how dark without Him! 
Only night and tears and endless woe! 
What, though I might live without the Savior,
when I come to die, how would it be? 
O to face the valley’s gloom without Him! 
And without Him all eternity! 

4. O the joy of having all in Jesus! 
What a balm the broken heart to heal! 
Ne’er a sin so great, but He’ll forgive it, 
nor a sorrow that He does not feel! 
If I have but Jesus, only Jesus, 
nothing else in all the world beside— 
o then everything is mine in Jesus; 
for my needs and more He will provide.


1. Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas oro stillas
med de ting, som skall till sist förgå?
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore vinsten värd en livslång strid?
Och är jordens glädje värd att nämnas
mot en enda stund av Jesu frid?

2. Om jag ägde rikedom och kärlek
och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten
och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men inte Jesus,
som mej älskat intill korsets död,
o, varthän i hela vida världen
skulle jag då fly i hjärtats nöd?

3. O, hur tomt är allt i hela världen!
Utan Jesus är blott synd och nöd.
Utan Jesus är ock evigheten
idel mörker, gråt och evig död.
Om jag kunde leva utan Jesus,
o, hur vore det att dö en gång?
Utan honom i den mörka dalen,
utan honom evigheten lång?

4. Men nu har jag allt, ja, allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår.
Om jag ägde Jesus, endast Jesus,
och i hela världen inget mer,
o, så ägde jag dock allt i honom,
han som nog och över nog mej ger.

Der Mond ist aufgegangen (Sin skugga natten målar)

Alt. koral:



1. Der Mond ist aufgegangen, 
die goldnen Sternlein prangen 
am Himmel hell und klar; 
der Wald steht schwarz und schweiget, 
und aus den Wiesen steiget 
der weiße Nebel wunderbar. 

2. Wie ist die Welt so stille, 
und in der Dämmrung Hülle 
so traulich und so hold! 
Als eine stille Kammer, 
wo ihr des Tages Jammer 
verschlafen und vergessen sollt. 

3. Seht ihr den Mond dort stehen? 
Er ist nur halb zu sehen,
und ist doch rund und schön! 
So sind wohl manche Sachen, 
die wir getrost belachen, 
weil unsre Augen sie nicht sehn. 

4. Wir stolze Menschenkinder 
sind eitel arme Sünder 
und wissen gar nicht viel; 
wir spinnen Luftgespinste 
und suchen viele Künste 
und kommen weiter von dem Ziel. 

5. Gott, laß uns dein Heil schauen, 
auf nichts Vergänglichs trauen, 
nicht Eitelkeit uns freun! 
Laß uns einfältig werden 
und vor dir hier auf Erden 
wie Kinder fromm und fröhlich sein! 

1. Sin skugga natten målar,
av gyllne stjärnor prålar
det mörkblå fästets grund.
Ur jorden dimman stiger,
i helig stillhet tiger
det vida fält, den skumma lund.

2. Naturen är så stilla
och vill oss inget illa.
Hon ler, i skymning klädd.
Hon ger oss rum. Därinne
den tunga dagens minne
vi slumra bort på vilans bädd.

3. Se, månen vänligt myser!
Till hälften blott han lyser
och är dock rund och skön.
Ack, i vår blindhet fräcka
vi mången sanning gäcka
för det den undflyr ögats rön.

4. Vi stolta barn av gruset
från helgelsen och ljuset
i öknar fjärran gå.
Vi mycket veta vilja,
men oss från målet skilja
ju mer vi tänka målet nå.

5. O Herre, mot det höga
oss vända låt vårt öga
med tillförsikt och ro!
På jorden re'n beskär oss
en strimma ljus, och lär oss
att älska, hoppas och att tro. 

Text: Matthias Claudius, sv. övers. Erik Johan Stagnelius, ngt bearb. 2012
Musik: Johann Abraham Peter Schultz, alt. Heinrich Isaac

I am a pilgrim (Jag är en pilgrim)

Annan melodivariant:



1. I am a pilgrim and a stranger,
trav´ling through this wearisome land.
I got a home in that yonder city,
good Lord,
and it´s not made, not made by hand.

2. I got a mother, a sister and brother,
who have gone to that sweet land.
I´m determined to go and see them,
good Lord,
all over that distant shore.

3. As I go down to that river Jordan,
just to bathe my weary soul,
if I could touch but the hem of His garment,
good Lord,
well, I believe it would make me whole.


1. Jag är en pilgrim och en främling,
färdas fram i tårarnas land.
Jag har ett hem i den ljusa staden,
min Gud, 
som inte byggts av mänskohand.

2. Jag har så många kära vänner
som nått fram till himmelens land.
Jag är helt inställd på att få se dem,
min Gud,
en dag på fridens sköna strand.

3. När sist jag korsar Jordanfloden
på min väg till löftets land,
om jag får röra en fåll på din klädnad,
min Gud,
så blir jag löst från varje band.