Mel. ca 2.00:
1. Saviour, hear me while before thy feet
I the record of my sins repeat.
Stained with guilt, myself abhorring,
filled with grief, my soul outpouring;
canst thou still in mercy think of me,
stoop to set my shackled spirit free,
raise my sinking heart and bid me be
Thy child once more?
Is there grace my every debt to pay,
blood to wash my every sin away,
power to keep me spotless day by day,
for me, for me?
2.
All the memories of deeds gone by
rise within me and thy power defy;
with a deathly chill ensnaring,
they would leave my soul despairing.
Saviour, take my hand, I cannot tell
how to stem the tides that round me swell,
how to ease my conscience, or to quell
my flaming heart.
Is there grace...
3.
Yet why should I fear? Hast thou not died
that no seeking soul should be denied?
To that heart, its sins confessing,
canst thou fail to give a blessing?
By the love and pity thou hast shown,
by the blood that did for me atone,
boldly will I kneel before thy throne,
a pleading soul.
Is there grace...
4.
All the rivers of thy grace I claim,
over every promise write my name;
as I am I come, believing,
as thou art thou dost receiving,
bid me rise a free and pardoned slave,
master o'er my sin, the world, the grave,
charging me to preach thy power to save
yo sinbound souls.
Grace there is my every debt to pay,
blood to wash my every sin away,
power to keep me spotless day by day,
for me, for me!
1. Jesus, vid din fot med skövlat hopp
jag mitt skuldregister rullar opp.
För min synd och skam jag ryser,
endast kval mitt hjärta hyser.
Kan du ännu mej i nåd stå bi
och min snärjda ande göra fri,
skänka hopp och säja jag får bli
Guds barn på nytt?
Finns det nåd för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej?
2. Dystra minnen som bestormar mej
vill ju hindra mej att tro på dej,
de med isig köld mej famnar,
så att jag i mörker hamnar.
Jesus, fräls mej från förtvivlans rand,
hör mej, fatta nu min svaga hand,
ge mej tröst och släck den vilda brand
som tär min själ.
Finns det nåd för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej?
3. Varför tvivlar jag, fast du mej sagt
att du alla synder på dej lagt,
att du räknar dem som vänner
som för dej sin synd bekänner?
För att du i nåd vill nakna klä
och för alla led på korsets trä,
vågar vid din tron jag böja knä
och fråga dej:
Finns det nåd för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej?
4. Ja, jag flyr i nådens öppna famn,
vid vart löfte ristar jag mitt namn.
Som jag är till dej jag hastar,
Herre, du mej ej förkastar.
Jag står upp, en fri, förlåten slav,
dej som segrat över död och grav
vill jag prisa för den kraft du gav
en fjättrad själ.
Nåd det finns för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej!
