Die güldne Sonne (Den gyllne solens)

1. Die güldne Sonne 
voll Freud und Wonne 
bringt unsern Grenzen 
mit ihrem Glänzen 
ein herzerquickendes, liebliches Licht. 
Mein Haupt und Glieder, die lagen damieder; 
aber nun steh ich, 
bin munter und fröhlich, 
schaue den Himmel mit meinem Gesicht. 

2.  Mein Auge schauet, 
was Gott gebauet 
zu seinen Ehren 
und uns zu lehren, 
wie sein Vermögen sei mächtig und Groß, 
und wo dir Frommen 
dann sollen hinkommen, 
wann sie mit Frieden 
von hinnen geschieden 
aus dieser Erden vergänglichem Schoß. 

3. Lasset uns singen, 
dem Schöpfer bringen 
Güter und Gaben 
was wir nur haben, 
alles sei Gotte zum Opfer gesetzt. 
Die besten Güter sind unsre Gemüter, 
dankbare Lieder sind Weihrauch und Widder, 
an welchen er sich am meisten ergötzt. 

4. Abend und Morgen 
sind seine Sorgen; 
segnen und mehren, 
Unglück verwehren 
sind seine Werke und Taten allein. 
Wenn wir uns legen, 
so ist er zugegen; 
wenn wir aufstehen, 
so lässt er aufgehen 
über uns seiner Barmherzigkeit Schein. 

5.  Ich hab erhoben 
zur dir hoch droben 
all meine Sinnen; 
lass mein Beginnen 
ohn allen Anstoß und glücklich ergehn. 
Laster und Schande, 
des Luzifers Bande 
Fallen und Tücke, 
treib ferne zurücke; 
lass mich auf deinen Geboten bestehn. 


6.  Kreuz und elende, 
das nimmt ein Ende. 
Nach Meeres Brausen 
und Windes Sausen 
leuchtet der Sonnen erwünschtes Gesicht. 
Freude die Fülle 
und selige Stille 
habe ich warten 
im himmlischen Garten, 
dahin sind meine Gedanken gericht'.

1. Den gyllne solens 
glans över jorden 
lyser och leder, 
fröjd oss bereder, 
ger oss sitt sköna och skimrande ljus. 
Natten försvunnit 
och gryningen kommit, 
solen nu stiger 
och ljuset sig sprider, 
jublande upp mot Guds himmel jag ser. 

2. Under så sköna 
ser nu mitt öga, 
allt honom ärar 
för att oss lära 
hur han sig vårdar om allt på sin jord. 
Sedan de fromma 
till honom ska komma, 
fria från bojor 
som håller dem fångna, 
de som förtröstat och trott på hans ord. 

3. Låt oss nu sjunga, 
Skaparen bringa 
pris till hans ära, 
till honom bära 
gåvor och offer med glädje och fröjd. 
Allt han oss givit, 
vår Herde han blivit, 
lovet till honom 
ur tacksamma hjärtan 
stiger nu upp emot himmelens höjd. 

4. Afton och morgon 
han för oss sörjer, 
bär och välsignar, 
olycka hindrar, 
alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. 
Vaknar vi upp 
eller vilan vi njuter 
är han oss nära 
och trofast omsluter 
oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 

5. Ett jag dig beder, 
att du mig leder. 
Från nöd och fara 
fräls och bevara, 
låt det jag börjar med lycka bestå. 
Synder och laster 
må bort från mig draga, 
tanke och gärning, 
låt allt dig behaga, 
giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 

6. Kors och elände, 
det har en ände. 
Havet må brusa, 
vindarna susa, 
snart kommer morgonens härliga ljus. 
Mörkret på jorden 
har vikit för solen, 
allt vad jag längtar 
i himlen mig väntar, 
glädje och frid i min Faders hus. 

[övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd]