Oi Herra, jos mät matkamies maan (När får jag se dig, Frälsare kär)

1. Oi Herra, jos mä matkamies maan

lopulla matkaa nähdä sun saan,

oi, jos mä kerran

näkisin Herran

kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,

sun puolees huutaa mun henkeni.

On yksin tästä

sen ikävästä

kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.

Autuuden särkyneet sydämet

sinulta saavat,

sä luet haavat

ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,

vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.

En päästä sua,

ennenkuin mua

käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle

sun armos voimaksi matkalle.

Anteeksi anna,

mua nosta, kanna,

vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten

kanss´ ystäväini ja omaisten

mä päästä kerran

luo armon Herran,

oi saanhan sen.

1. När får jag se dig, Frälsare kär,

ren och förklarad bliva dig när?

När ser mitt öga

dig i det höga,

sådan du är?

2. Går ibland kära vänner min stig,

rolös och arm dock känner jag mig.

Friden jag vinner

först, då jag finner

vägen till dig.

3. Människor sviker, du håller tro.

Salig är den, som hos dig får bo.

Jesus, var med mig,

lys mig och led mig

hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.

Du äger makten, hjälplös är jag.

Ser du mig digna,

stöd och välsigna,

hjälp mig var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,

skänk mig din nåd, och för mig i hamn.

Nåden kan rena,

nåden allena

öppnar din famn.

6. Snart får jag se dig, sådan du är,

får ibland vänner vara dig när.

Då skall min tunga

högt dig lovsjunga,

Frälsare kär. 

Who would true valour see (Den som hos Gud ska stå)

   



1. Who would true valour see, 
let him come hither; 
one here will constant be, 
come wind, come weather. 
There’s no discouragement 
shall make him once relent 
his first avowed intent 
to be a pilgrim. 

2. Whoso beset him round 
with dismal stories 
do but themselves confound; 
his strength the more is. 
No lion can him fright, 
he’ll with a giant fight, 
he will have a right 
to be a pilgrim. 

3. Hobgoblin nor foul fiend 
can daunt his spirit, 
he knows he at the end 
shall life inherit. 
Then fancies fly away, 
he’ll fear not what men say, 
he’ll labor night and day 
to be a pilgrim.


1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.


2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Aus Lieb lässt Gott der Christenheit (Gud låter sina trogna här)

1. Aus Lieb läßt Gott der Christenheit
viel Gutes widerfahren,
aus Lieb hat er ihr zubereit
viel tausend Engelscharen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die uns gar wohl bewahren.

2. Sie lagern sich, wenn kommt die Not,
in Eil gefaßt sich machen
und reißen die, so fürchten Gott,
aus ihrer Feinde Rachen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die immer für uns wachen.

3. Sie führen auf den Straßen wehl
die Großen samt den Kleinen,
daß keiner Schaden leiden soll
an Füßen oder Beinen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die uns mit Treuen meinen.

4. Solch Wohlthat denen wird erzeigt,
die nach dein Herren fragen,
die Engel ihnen sind geneigt,
den Satan sie verjogen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die uns gen Himmel tragen.


1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.