Stricken, smitten and afflicted (Han är slagen och förkastad)

1. Stricken, smitten, and afflicted, 
see Him dying on the tree! 
’Tis the Christ by man rejected; 
yes, my soul, ’tis He, ’tis He! 
´Tis the long expected prophet, 
David’s Son, yet David’s Lord; 
proofs I see sufficient of it: 
’tis a true and faithful Word. 

2. Tell me, ye who hear Him groaning, 
was there ever grief like His? 
Friends through fear His cause disowning, 
foes insulting his distress: 
Many hands were raised to wound Him, 
none would interpose to save; 
but the deepest stroke that pierced Him 
was the stroke that Justice gave. 

3. Ye who think of sin but lightly, 
nor suppose the evil great, 
here may view its nature rightly, 
here its guilt may estimate. 
Mark the Sacrifice appointed! 
See Who bears the awful load! 
´Tis the Word, the Lord’s Anointed, 
Son of Man, and Son of God. 

4. Here we have a firm foundation, 
here the refuge of the lost. 
Christ the Rock of our salvation, 
Christ the Name of which we boast. 
Lamb of God for sinners wounded! 
Sacrifice to cancel guilt! 
None shall ever be confounded 
who on Him their hope have built. 


1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.

2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.

3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!

4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.

Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd).
Musik: Paderborn 1850