My crucified Saviour, despised and contemned (Min blodige Konung och sargade man)

Alt. koral:


1. My crucified Saviour, despised and contemned,
Thou innocent Victim for sinners condemned, 
Thy garments are blood-stained, Thy spirit doth groan, 
In agony prostrate, Thou sufferest alone. 
Thou weepest and moanest in conflict and prayer,
and writhest in agony, pain, and despair; 
in thirty years’ anguish our path Thou hast trod,
and diest at last to redeem us to God. 

2. For me Thou hast labored salvation to win, 
for me tasted death to atone for my sin; 
neglected, forsaken, but mindful of me, 
Thou prayest for those who have crucified Thee. 
Thou consecrate Victim, my Passover slain, 
The gall and the wormwood for me Thou dost drain. 
That I might be blessed Thou sufferest all woe,
and diest at last on me life to bestow. 

3. Our Saviour thus finished God’s plan with our race, 
and laid the foundation for pardon and grace. 
And then rose triumphant, the conquering Lord,
appeased the Creator and mankind restored, restored to the bliss that was lost in the fall, 
yea, greater, for Jesus prepared for us all 
eternal salvation and mansions above; 
come, poor burdened sinners, rejoice in His love. 

4 What is, then, to be reconciled unto God? 
It is that He silenced the curse by His blood; 
and what the relation to which we're restored? 
The right to be counted the friends of the Lord. 
So come, trembling sinner, come just as thou art,
Thy cares and Thy sorrows to Jesus impart; 
in Him seek salvation from death and the grave,
for Jesus is willing and mighty to save.


1. Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mej blev du sårad, för mej blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mej,
du beder för andra, förgätande dej.
Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste kalken för min skull du tar.
Att göra mej salig du lider all nöd,
att skänka mej livet du utstår min död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,
ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty Medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man.