Oi Herra, jos mät matkamies maan (När får jag se dig, Frälsare kär)

1. Oi Herra, jos mä matkamies maan

lopulla matkaa nähdä sun saan,

oi, jos mä kerran

näkisin Herran

kunniassaan!

2. Sinua kaipaa sydämeni,

sun puolees huutaa mun henkeni.

On yksin tästä

sen ikävästä

kyyneleeni.

3. Muut kaikki hylkää, vaan sinä et.

Autuuden särkyneet sydämet

sinulta saavat,

sä luet haavat

ja kyynelet.

4. Mua auta, Herra, mä toivon vaan,

vaikk´ ei ois toivoa ollenkaan.

En päästä sua,

ennenkuin mua

käyt siunaamaan.

5. Oi Herra, suothan sä minulle

sun armos voimaksi matkalle.

Anteeksi anna,

mua nosta, kanna,

vie perille!

6. Oi saanhan joukkoon autuaitten

kanss´ ystäväini ja omaisten

mä päästä kerran

luo armon Herran,

oi saanhan sen.

1. När får jag se dig, Frälsare kär,

ren och förklarad bliva dig när?

När ser mitt öga

dig i det höga,

sådan du är?

2. Går ibland kära vänner min stig,

rolös och arm dock känner jag mig.

Friden jag vinner

först, då jag finner

vägen till dig.

3. Människor sviker, du håller tro.

Salig är den, som hos dig får bo.

Jesus, var med mig,

lys mig och led mig

hem till din ro.

4. Stå vid min sida, se, jag är svag.

Du äger makten, hjälplös är jag.

Ser du mig digna,

stöd och välsigna,

hjälp mig var dag.

5. Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn,

skänk mig din nåd, och för mig i hamn.

Nåden kan rena,

nåden allena

öppnar din famn.

6. Snart får jag se dig, sådan du är,

får ibland vänner vara dig när.

Då skall min tunga

högt dig lovsjunga,

Frälsare kär. 

Who would true valour see (Den som hos Gud ska stå)

   



1. Who would true valour see, 
let him come hither; 
one here will constant be, 
come wind, come weather. 
There’s no discouragement 
shall make him once relent 
his first avowed intent 
to be a pilgrim. 

2. Whoso beset him round 
with dismal stories 
do but themselves confound; 
his strength the more is. 
No lion can him fright, 
he’ll with a giant fight, 
he will have a right 
to be a pilgrim. 

3. Hobgoblin nor foul fiend 
can daunt his spirit, 
he knows he at the end 
shall life inherit. 
Then fancies fly away, 
he’ll fear not what men say, 
he’ll labor night and day 
to be a pilgrim.


1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.


2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.


3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Aus Lieb lässt Gott der Christenheit (Gud låter sina trogna här)

1. Aus Lieb läßt Gott der Christenheit
viel Gutes widerfahren,
aus Lieb hat er ihr zubereit
viel tausend Engelscharen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die uns gar wohl bewahren.

2. Sie lagern sich, wenn kommt die Not,
in Eil gefaßt sich machen
und reißen die, so fürchten Gott,
aus ihrer Feinde Rachen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die immer für uns wachen.

3. Sie führen auf den Straßen wehl
die Großen samt den Kleinen,
daß keiner Schaden leiden soll
an Füßen oder Beinen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die uns mit Treuen meinen.

4. Solch Wohlthat denen wird erzeigt,
die nach dein Herren fragen,
die Engel ihnen sind geneigt,
den Satan sie verjogen;
darum man fröhlich singen mag:
heut ist der lieben Engel Tag,
die uns gen Himmel tragen.


1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.
 

Die güldne Sonne (Den gyllne solens)

1. Die güldne Sonne 
voll Freud und Wonne 
bringt unsern Grenzen 
mit ihrem Glänzen 
ein herzerquickendes, liebliches Licht. 
Mein Haupt und Glieder, die lagen damieder; 
aber nun steh ich, 
bin munter und fröhlich, 
schaue den Himmel mit meinem Gesicht. 

2.  Mein Auge schauet, 
was Gott gebauet 
zu seinen Ehren 
und uns zu lehren, 
wie sein Vermögen sei mächtig und Groß, 
und wo dir Frommen 
dann sollen hinkommen, 
wann sie mit Frieden 
von hinnen geschieden 
aus dieser Erden vergänglichem Schoß. 

3. Lasset uns singen, 
dem Schöpfer bringen 
Güter und Gaben 
was wir nur haben, 
alles sei Gotte zum Opfer gesetzt. 
Die besten Güter sind unsre Gemüter, 
dankbare Lieder sind Weihrauch und Widder, 
an welchen er sich am meisten ergötzt. 

4. Abend und Morgen 
sind seine Sorgen; 
segnen und mehren, 
Unglück verwehren 
sind seine Werke und Taten allein. 
Wenn wir uns legen, 
so ist er zugegen; 
wenn wir aufstehen, 
so lässt er aufgehen 
über uns seiner Barmherzigkeit Schein. 

5.  Ich hab erhoben 
zur dir hoch droben 
all meine Sinnen; 
lass mein Beginnen 
ohn allen Anstoß und glücklich ergehn. 
Laster und Schande, 
des Luzifers Bande 
Fallen und Tücke, 
treib ferne zurücke; 
lass mich auf deinen Geboten bestehn. 


6.  Kreuz und elende, 
das nimmt ein Ende. 
Nach Meeres Brausen 
und Windes Sausen 
leuchtet der Sonnen erwünschtes Gesicht. 
Freude die Fülle 
und selige Stille 
habe ich warten 
im himmlischen Garten, 
dahin sind meine Gedanken gericht'.

1. Den gyllne solens 
glans över jorden 
lyser och leder, 
fröjd oss bereder, 
ger oss sitt sköna och skimrande ljus. 
Natten försvunnit 
och gryningen kommit, 
solen nu stiger 
och ljuset sig sprider, 
jublande upp mot Guds himmel jag ser. 

2. Under så sköna 
ser nu mitt öga, 
allt honom ärar 
för att oss lära 
hur han sig vårdar om allt på sin jord. 
Sedan de fromma 
till honom ska komma, 
fria från bojor 
som håller dem fångna, 
de som förtröstat och trott på hans ord. 

3. Låt oss nu sjunga, 
Skaparen bringa 
pris till hans ära, 
till honom bära 
gåvor och offer med glädje och fröjd. 
Allt han oss givit, 
vår Herde han blivit, 
lovet till honom 
ur tacksamma hjärtan 
stiger nu upp emot himmelens höjd. 

4. Afton och morgon 
han för oss sörjer, 
bär och välsignar, 
olycka hindrar, 
alltid sin hjälp och beskydd till oss ger. 
Vaknar vi upp 
eller vilan vi njuter 
är han oss nära 
och trofast omsluter 
oss med sin nåds och barmhärtighets sken. 

5. Ett jag dig beder, 
att du mig leder. 
Från nöd och fara 
fräls och bevara, 
låt det jag börjar med lycka bestå. 
Synder och laster 
må bort från mig draga, 
tanke och gärning, 
låt allt dig behaga, 
giv att jag fast vid ditt budord kan stå. 

6. Kors och elände, 
det har en ände. 
Havet må brusa, 
vindarna susa, 
snart kommer morgonens härliga ljus. 
Mörkret på jorden 
har vikit för solen, 
allt vad jag längtar 
i himlen mig väntar, 
glädje och frid i min Faders hus. 

[övers. och copyright Ingalill Hedin, publ. med tillstånd]

Lord, speak to me that I may speak (Gud, tala till mej så mitt ord)

1. Lord, speak to me that I may speak 
in living echoes of your tone. 
As you have sought, so let me seek 
your erring children, lost and lone. 

2. O lead me, Lord, that I may lead 
the wandering and the wavering feet. 
O feed me, Lord, that I may feed 
your hungering ones with manna sweet. 

3 O teach me, Lord, that I may teach 
the precious truths which you impart. 
And wing my words that thy may reach 
the hidden depths of many a heart.

4. O fill me with your fullness, Lord, 
until my very heart o'erflow 
in kindling thought and glowing word, 
your love to tell, your praise to show. 

5. O use me, Lord, use even me, 
just as you will, and when, and where 
until your blessed face I see, 
your rest, your joy, your glory share.


1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan
och lär mej ösa ur din brunn;
det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut
var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,
mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,
just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!

My crucified Saviour, despised and contemned (Min blodige Konung och sargade man)

Alt. koral:


1. My crucified Saviour, despised and contemned,
Thou innocent Victim for sinners condemned, 
Thy garments are blood-stained, Thy spirit doth groan, 
In agony prostrate, Thou sufferest alone. 
Thou weepest and moanest in conflict and prayer,
and writhest in agony, pain, and despair; 
in thirty years’ anguish our path Thou hast trod,
and diest at last to redeem us to God. 

2. For me Thou hast labored salvation to win, 
for me tasted death to atone for my sin; 
neglected, forsaken, but mindful of me, 
Thou prayest for those who have crucified Thee. 
Thou consecrate Victim, my Passover slain, 
The gall and the wormwood for me Thou dost drain. 
That I might be blessed Thou sufferest all woe,
and diest at last on me life to bestow. 

3. Our Saviour thus finished God’s plan with our race, 
and laid the foundation for pardon and grace. 
And then rose triumphant, the conquering Lord,
appeased the Creator and mankind restored, restored to the bliss that was lost in the fall, 
yea, greater, for Jesus prepared for us all 
eternal salvation and mansions above; 
come, poor burdened sinners, rejoice in His love. 

4 What is, then, to be reconciled unto God? 
It is that He silenced the curse by His blood; 
and what the relation to which we're restored? 
The right to be counted the friends of the Lord. 
So come, trembling sinner, come just as thou art,
Thy cares and Thy sorrows to Jesus impart; 
in Him seek salvation from death and the grave,
for Jesus is willing and mighty to save.


1. Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.
Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mej blev du sårad, för mej blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mej,
du beder för andra, förgätande dej.
Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste kalken för min skull du tar.
Att göra mej salig du lider all nöd,
att skänka mej livet du utstår min död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,
ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty Medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.
Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man. 

Beneath the cross of Jesus (Vid Jesu kors det kära)

Alt. koral:



1. Beneath the cross of Jesus 
I fain would take my stand, 
the shadow of a mighty rock 
within a weary land; 
a home within the wilderness, 
a rest upon the way, 
from the burning of the noontide heat, 
and the burden of the day. 

2. O safe and happy shelter, 
o refuge tried and sweet, 
o trysting place where Heaven’s love 
and Heaven’s justice meet! 
As to the holy patriarch 
that wondrous dream was given, 
so seems my Savior’s cross to me, 
a ladder up to heaven. 

3. There lies beneath its shadow 
but on the further side 
the darkness of an awful grave 
that gapes both deep and wide, 
and there between us stands the cross 
two arms outstretched to save 
a watchman set to guard the way 
from that eternal grave. 

4. Upon that cross of Jesus 
mine eye at times can see 
the very dying form of One 
who suffered there for me; 
and from my stricken heart with tears 
two wonders I confess: 
the wonders of redeeming love 
and my unworthiness. 

5. I take, O cross, thy shadow 
for my abiding place; 
I ask no other sunshine than 
the sunshine of His face; 
content to let the world go by 
to know no gain or loss, 
my sinful self my only shame, 
my glory all the cross. 



1. Vid Jesu kors, det kära
jag vill mej lägga ner,
ty skugga här i törstigt land
den höga klippan ger,
ett ljuvligt hem i ödemark,
en fridfull vilopunkt,
där dagens hetta, dagens tyngd
ej känns, där allt är lugnt.

2. O ljuva, trygga näste
där fågeln vila fått,
där kärlek och rättfärdighet
varann till mötes gått!
Som himlen fordom öppnad vart
för patriarkens syn,
i Jesu Kristi kors jag ser
en stege upp till skyn.

3. Se, gömd utav dess skugga,
på andra sidan där,
den hemska dödens mörka gap,
det skadar mej ej mer!
Ty korset står där mellan oss
och håller trogen vakt
med armen sträckt att skydda mej
mot gravens mörka makt.

4. Ty på det korset ser jag
en döende gestalt,
av den som pinad blev för mej,
för mej betalat allt!
Och hjärtat smälter i mitt bröst,
två under ser jag här:
hans kärlek är så rik och stor,
jag själv så usel är!

5. Så vill jag i din skugga,
du kära kors, bli kvar.
Den sol som ger mej liv och ljus
i Jesu blick jag har.
All världen med dess sorg och lust
gör aldrig själen nöjd.
Fördömd i mej, i Jesus har
jag ära, liv och fröjd.

If I gained the world, but lost the Savior (Om jag ägde allt, men inte Jesus)

Alt. melodi:



1. If I gained the world, but lost the Savior, 
were my life worth living for a day? 
Could my yearning heart find rest and comfort 
in the things that soon must pass away? 
If I gained the world, but lost the Savior, 
would my gain be worth the lifelong strife? 
Are all earthly pleasures worth comparing 
for a moment with a Christ-filled life? 

2. Had I wealth and love in fullest measure, 
and a name revered both far and near, 
yet no hope beyond, no harbor waiting, 
where my storm-tossed vessel I could steer; 
if I gained the world, but lost the Savior, 
who endured the cross and died for me, 
could then all the world afford a refuge, 
whither, in my anguish, I might flee? 

3. O what emptiness!—without the Savior 
’mid the sins and sorrows here below! 
And eternity, how dark without Him! 
Only night and tears and endless woe! 
What, though I might live without the Savior,
when I come to die, how would it be? 
O to face the valley’s gloom without Him! 
And without Him all eternity! 

4. O the joy of having all in Jesus! 
What a balm the broken heart to heal! 
Ne’er a sin so great, but He’ll forgive it, 
nor a sorrow that He does not feel! 
If I have but Jesus, only Jesus, 
nothing else in all the world beside— 
o then everything is mine in Jesus; 
for my needs and more He will provide.


1. Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore livet värt att leva då?
Kunde väl mitt hjärtas oro stillas
med de ting, som skall till sist förgå?
Om jag ägde allt men inte Jesus,
vore vinsten värd en livslång strid?
Och är jordens glädje värd att nämnas
mot en enda stund av Jesu frid?

2. Om jag ägde rikedom och kärlek
och bland människor ett ärat namn,
men ej något hopp för evigheten
och för redlös farkost ingen hamn,
om jag ägde allt men inte Jesus,
som mej älskat intill korsets död,
o, varthän i hela vida världen
skulle jag då fly i hjärtats nöd?

3. O, hur tomt är allt i hela världen!
Utan Jesus är blott synd och nöd.
Utan Jesus är ock evigheten
idel mörker, gråt och evig död.
Om jag kunde leva utan Jesus,
o, hur vore det att dö en gång?
Utan honom i den mörka dalen,
utan honom evigheten lång?

4. Men nu har jag allt, ja, allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår.
Om jag ägde Jesus, endast Jesus,
och i hela världen inget mer,
o, så ägde jag dock allt i honom,
han som nog och över nog mej ger.