I himmelen, i himmelen (In Heav´n above, in Heav´n above)

1. In Heav’n above, in Heav’n above,
where God our Father dwells,
how boundless there the blessèdness!
No tongue its greatness tells;
there face to face, and full and free,
ever and evermore we see—
we see the Lord of hosts!

2. In Heav’n above, in Heav’n above,
what glory deep and bright!
The splendor of the noonday sun
grows pale before its light;
that mighty Sun that ne’er goes down,
before Whose face clouds never frown,
is God the Lord of hosts.

3. In Heav’n above, in Heav’n above,
no tears of pain are shed;
there nothing e’er shall fade or die;
life’s fullness round is spread,
and, like an ocean, joy o’erflows,
and with immortal mercy glows
our God the Lord of hosts.

4. In Heav’n above, in Heav’n above,
God hath a joy prepared,
which mortal ear hath never heard,
nor mortal vision shared,
which never entered mortal breast,
by mortal lips was ne’er expressed,
’tis God, the Lord of hosts!

1. I himmelen, i himmelen,
där Herren Gud själv bor,
hur härlig bliver sällheten,
hur outsägligt stor!
Där ansikte mot ansikte
jag evigt, evigt Gud får se,
se Herren Sebaot.

2. I himmelen, i himmelen,
vad klarhet, hög och ren!
Ej själva solen liknar den
uti sitt middagssken.
Den sol som aldrig nedergår
och evigt oförmörkad står
är Herren Sebaot.

3. I himmelen, i himmelen
man inga tårar ser.
Ej döden, ej förgängelsen
där skola härja mer.
Där skänkes fröjd och härlighet
och frid och oförgänglighet
av Herren Sebaot.

4. I himmelen, i himmelen
en sällhet du berett,
som intet öra hörde än
och intet öga sett,
ej njuten av ett dödligt bröst,
ej sjungen av en dödligs röst,
o Herre Sebaot.